Peter skriver av sig ...

Från Nationalencyklopedin 090426 http://www.ne.se/kort/kommunikation

kommunikation, överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater (för det senare se datakommunikation). Kommunikation kräver dels ett språk eller en kod vari informationen uttrycks, dels ett fysiskt medium varigenom informationen överförs. Människan har ett primärt behov att kommunicera; det utgör en förutsättning för en fullvärdig psykisk, social och kulturell utveckling. Kommunikation studeras inom flera vetenskaper, såsom beteende- och samhällsvetenskap, antropologi och botanik. Se även medie- och kommunikationsvetenskap.

I min lilla värld är kommunikation betydligt svårare än så. Idag skjutsade jag en av mina söner till Öjebyn då hans lag skulle åka till Luleå för att spela en träningsmatch. Så långt allt väl. Han tänkte förmodligen inte mer än att pappa hämtar mig när vi kommer tillbaka. Punkt! Pappa tänkte att sonen ringer ju när han är tillbaka. Punkt! Timmarna gick och jag räfsade lite på gården (måste ha fint när mina kollegor kommer i morgon), bytte däck på svärfars bil (har nu bytt på 3 bilar och tycker det räcker), hjälpte en kompis att fixa lite med en diskmaskin osv. På väg hem tänkte jag att Helena har väl hämtat sonen för mig har han inte ringt. Väl hemma svarar Helena att hon inte pratat med sonen varpå jag direkt förstod vad som hänt. Provade ändå ringa sonens mobil, inget svar. Ringde en kompis till sonen som berättade att han varit hemma i 45 min. vilket övertygade mig om att jag hade gissat rätt. Medan jag gjorde mig redo att åka iväg ringde jag ändå tränaren som sonen åkt med till Luleå. Mycket riktigt hade han lämnat honom i Öjebyn för länge sedan. Sonen hade sagt "Pappa hämtar mig" vilket jag också hade tänkt men hade ju ingen aning om vilken tid. När jag hunnit 2/3 till Öjebyn möter jag en ensam vandrare på vägen som inte alls verkar nöjd. Japp, det är min son som börjat promenera när jag inte dök upp! Han hade klivit ur bilen i Öjebyn och trodde att jag snart skulle dyka upp. När jag inte gjorde det och mobilen var urladdad så tyckte han att det var lika bra att börja traska.

Jag kan bara tänka mig vad han tänkt och sagt under den tid han väntat och under sin promenad, i det förvisso vackra vädret, men det kanske är lika bra att inte veta vad han tänkt och sagt. Han hade hoppats att han skulle hinna gå hela vägen hem så han kunde komma in och KASTA in sin väska och DRÄMMA IGEN dörren och spy galla över mig. Detta blev ju inte av och att jag nu hämtade honom när han gått 1/3 av sträckan tog nog död på den värsta ilskan men jag kan säga att han var inte nöjd!

NU har vi kommit överens om hur vi ska göra när han åker med andra till match. Om vi inte kommit överens om en tid så ringer han när han närmar sig Öjebyn. Om mobilen är urladdad så lånar han av någon kompis. Själv kommer jag att göra noggranna beräkningar på väntad tid för hemkomst för att vara på G när det är dags. Har han inte hört av sig så får jag väl börja höra mig för eller rent av åka till Öjebyn. Jag behöver ju inte gå iaf ...

                                 

            

ps!
Jag åkte inte dit för fortkörning denna gång, vilket Helena befarade ...
ds!

Att det går fort kan ibland vara bra. Om man väntar på ett besked vill man gärna att det går fort, likaså om man ska någonstans så vill man att tiden går fort. Antingen för att man längtar eller för att man vill göra bort något som man egentligen inte vill göra.

Men ibland går det för fort! Ex. på detta kan vara när man har roligt och vill att det ska räcka länge. Samma KAN gälla när man älskar med sin partner men det kanske inte de tycker? De kanske vill att det går fort? Vad vet jag?

Det jag vet är att vår Toyota förvandlades till en F1-bil igår kväll på typ 2 sek. Det gick fort! Det tyckte också de poliser som stoppade mig efter Norra ringen när jag körde från rondellen vid LF Arena med riktning mot Öjebyn. Vid busskurerna kom en kvinnlig polis utrusande ÖVER vägen (jo, de stod på FEL sida av vägen) och viftade med armarna för att jag skulle stanna. Jag, som uppnått en viss mognad iaf, tyckte att det var ett klokt val att lyda så jag stannade och vevade ner sidorutan samtidigt som jag tänkte
- Nu ryker kortet! när polisen sa
- Det gick fort det där! vilket fick mig att bli ännu oroligare. Nu visade det sig att jag "bara" hade kört 87 på 70-väg vilket ju absolut inte är bra. Inte för plånboken heller kan jag intyga. 2400 kr fattigare är inte speciellt kul. Kunde lika gärna ha gett bort dem till någon jag känner.

Mest förundrad är jag över Toyotans otroligt snabba förändring till en F1-bil! Jag har en Före-bild och en Efter-bild som ni kan se. Å fort gick det!


Före jag åkte hemifrån



 
Efter jag blivit stoppad

Märkligt hur saker och ting kan bli ibland ...