Peter skriver av sig ...

Tiden rusar fram och man bara går på och går på. Vad håller man på med egentligen? Man hinner aldrig riktigt stanna till och bara vara. Är det så livet ser ut? Är det så livet ska vara? Varje vardag från kl. 7 på morgonen till framåt midnatt bara rusar man fram. Från det ena till det andra. Ofta pratandes i telefon samtidigt som man gör annat. SMS:ar när man sitter i möte, bara för att så snabbt som möjligt efter mötet kunna göra nåt annat. Kanske dags att börja göra nåt åt det? Dags att göra nåt åt livet? Eller?